Tarmo Toivonen 26.2. 1943 - 22.1. 2008
Tarmo Toivonen är död. Det var med sorg och vemod jag fick bud om att barndomsvännen och fotbollskompisen Tarmo Toivonen nu fått ge vika för den svåra sjukdom han kämpat med en lång tid.
På tisdagskvällen var det dags för Tarmo att ta farväl av livet, hustrun Karin, vännerna och den fotboll och fotbollsförening som alltid legat honom så varmt om hjärtat.
Tarmo var något av en levande legend i våra lokala fotbollskretsar i Kristinestad och han var alltid sin fostrarförening Unitas och dess avnämare hängivet trogen. Fotbollskarriären inledde Tarmo som en vindsnabb, tuff och målfarlig anfallsspelare i landskapsseriens Unitas. Sjön lockade dock Tarmo Toivonen och i likhet med så många andra kristinestadsgrabbar valde han sjömanslivet, ett liv som bjöd honom på många oförglömliga upplevelser men också en vådlig förlisning och en katastrof som så när kostade honom livet.
När Tarmo efter sjömansåren tillsammans med arbetskamraten och hustrun Karin kastade ankar i hemstaden Kristinestad var det naturligt för honom att på nytt engagera sig i fotbollen. Denna gång som lagledare i Unitas, som sedermera efter vissa föreningsfusioner bytte namn, först till FC Kristina och sedan till Sporting Kristina.
Föreningen bytte alltså både namn och färg på speldrässen men Tarmos engagemang för \"sin\" förening var alltid lika hängivet och intensivt. Lagledarrollen var väl den utåt mest synliga men inget arbete för föreningens bästa verkade vara obekant för Tarmo. Lika väl som han engagerade sig i föreningens ibland byråkratiska labyrinter, kunde han sälja nyårsraketer till förmån för föreningens juniorverksamhet, stå i Sportings korvgrill på kristinestadsmarknaderna eller ta hand om spelarna svettiga spelskjortor. För att inte tala om de rapporter från lagets insatser som han villigt gav åt fåkunniga fotbollsskribenter.
Hur exakta de ögonblicksbilder från matcherna han gav var kan man förstås fråga sig. Åtminstone den som sett hur Tarmo knappt vågade se på vad som hände ute på spelarenan i avgörande ögonblick. Han levde med spelet i själ och hjärta. Det om något visade hans intensiva engagemang och kärlek för sina spelare och sin förening.
Nu är Tarmo Toivonens vandring här i jordelivet över. Han har lämnat de fotbollsdrabbningar som vi ungar från Salavägen och Bockholmsvägen i de yngsta åren utkämpade på Åke Weckströms tuviga hästhagar vid Blåbärsskogen för att senare som tonåring stolta få debutera i Unitas rödgula speldress.
En fotbollsprofil är borta. Saknaden efter Tarmo Toivonen är stor.
Helge Nyström